Internationella språk
FN har stora språkproblem
”Alla sanningar går igenom tre stadier. Först blir de förlöjligade. Sedan blir de våldsamt motarbetade. Slutligen blir de accepterade som alldeles självklara.” - Arthur Schopenhauer, filosof.
Om esperanto bli ett av EU:s officiella språk kommer esperanto, inte minst p g a det är så lätt att lära, att på något decennium ha konkurrerat ut engelskan och de andra EU-språken.
För säg, på vilket språk skall en tysk, en engelsman och en fransman debattera? EU bör ha ett arbetsspråk, inte flera. De flesta som nu arbetar i EU är vana vid språkstudier och skulle snabbt kunna tillägna sig esperanto.
Jag föreslår att f o m år 2007 skall EU få ett sista officiellt språk, esperanto, och därmed får det vara slut med nya arbetsspråk. De länder som därefter tillkommer får använda sig av esperanto eller något av de andra arbetsspråken. Vill de ha dokument översatta till sitt eget språk så får de sköta detta själva.
Vinsten skulle bli enorm. När esperanto på detta sätt fått en officiell status som internationellt arbetsspråk så skulle intresset för esperanto dramatiskt öka i Europa och världen. P g a att det är så lätt att lära, och dessutom har en rad andra fördelar, skulle esperanto snart konkurrera ut de andra arbetsspråken.
Om inget beslut tas, så kommer kostnaden för detta beslut för vart år att öka.
Man bör sedan besluta att f o m 2040 skall EU:s sessioner ej tolkas. De delegater som ej kan esperanto får ha med sig egna tolkar och översättare. Dessutom bör från 2040 alla lagar och andra dokument enbart skrivas på esperanto. Om ett land vill ha något översatt så får de själva ordna detta. Några tolkar för kontakter med länder utanför EU lär inte behövas, ty har EU haft esperanto som arbetsspråk i över 33 år, så lär mängder av människor runt om i världen ha lärt sig språket, p g a EU:s storlek och betydelse för världsekonomin.
Om esperanto från 2007 blir mellanspråk (reläspråk) vid tolkning och översättning kommer arbetet inom EU förenklas betydligt och mycket pengar sparas. Det skulle då inte längre behövas tolkar för varje språkpar, utan det skulle räcka med tolkar som översatte mellan esperanto och det egna modersmålet. Det har visat sig att tolkar och översättare snabbt lär sig esperanto därför att orden bygger på internationella ordstammar, framför allt då från latin och romanska språk.
Esperanto lämpar sig väl till att användas som mellanspråk vid översättningar medelst dator, därför att esperanto är ett mycket exakt och logiskt språk med få synonymer.
Även om alla förhandlingar inom EU sker på esperanto och alla sammanträdesprotokoll mm skrivs på esperanto så måste naturligtvis, under ett antal år, många översättningar göras. Ty dokument viktiga för folken i de olika medlemsstaterna måste översättas. Men, allteftersom allt fler politiker och vanliga människor lär sig esperanto så kommer behovet av simultantolkningar och översättningar att minska för att så småningom försvinna. Om esperanto blir EU:s arbetsspråk kommer snabbt allt fler att lära sig detta språk samtidigt som nya generationer kommer att lära sig det i skolorna.
Om EU går över till esperanto så måste man, i samarbete med Universala Esperanto-Asocio, bygga upp ett kontor för terminologisk språkservice. Även om esperanto har funnits i 115 år så finns det brister inom olika områden och det saknas t ex en del ord och uttryck för medicinska och socialpolitiska begrepp, för olika tekniska processer, för maskinkomponenter m m.
Problem av denna typ lär även uppstå vid framtida utökningar av EU. Paralleller kan dras till de stora översättningsproblem som uppstod inom FN när kinesiska och arabiska blev officiella språk. Översättarna fick skapa mängder av nya ord och uttryck.
Det finns en mer än hundraårig tradition av att skapa nya ord och uttryck på esperanto, vilket, p g a språkets uppbyggnad, brukar gå mycket lättare än vad fallet är för andra språk.
Av alla världens språk har engelskan det ordrikaste. Oxford English Dictionary innehåller 500 000 ord och man beräknar att det utöver dessa finns 500 000 tekniska och vetenskapliga termer. Enligt beräkningar innehåller tyska språket c:a 185 000 och franskan färre än 100 000 ord. Dessa beräkningar har dock ifrågasatts.
Alla vetenskaper har en kärna av latinska termer och när nya vetenskapliga och tekniska ord skapas, så är de vanligtvis baserade på latinet eller grekiskan. Några exempel på sådana ord är digital, television, buss, industri och diet. När man vill överföra engelska fackuttryck till Esperanto så underlättar det att Esperanto f f a är baserat på latin. Man beräknar att 60 % av orden i engelskan kommer från latinet.
När esperanto blir EU:s gemensamma arbetsspråk kommer många EU-delegater och politiker i karriären att snabbt lära sig esperanto. De som lär sig esperanto kommer att kunna ha viktiga kontakter även utanför sessionssalarna. De viktiga och ofta avgörande kontakterna tas ju på kontor, per telefon, på resor, vid luncher och vid olika informella möten.
Jämför med hur det nu är inom EU. Det finns varken tid eller resurser till att tolka allt vad som sägs till alla EU-språk, med påföljd att många delegater ändå får försöka hänga med så gott de kan på t ex den engelska översättningen. Risken för felöversättningar tilltar också med nuvarande system där man, p g a bristen på tolkar, ofta får låta en tolk översätta från en annan tolks översättning.
Det är ej orealistiskt att införa esperanto som första främmande språk i alla EU:s skolor f o m 2008. Språklärare utgör en språkkunnig kader som, på basen av gamla språkkunskaper, snabbt skulle tillägna sig det nya språket. Undervisningen av dessa, och andra intresserade, bör till stor del kunna ske via självstudier, lokala studiecirklar och tv.
När esperanto blivit första främmande språk i alla EU-ländernas skolor kommer alla EU:s skolbarn, oberoende av modersmål, redan efter ett par år att kunna prata, brevväxla och förstå varandra. Efter några årtionden skulle det inte längre behövas några tolkar inom EU vilket skulle medföra att arbetet där skulle löpa mycket smidigare, bli mera demokratiskt och, inte minst, bli miljarder euro billigare. Mera demokratiskt, därför att det nu är många delegater som ej är så duktiga på engelska att de kan eller vågar debattera med dem som har engelska som modersmål. De väljer därför att sitta tysta, detta enligt vittnesmål från EU-parlamentariker. Tolkar finns ju ej alltid till hands. Mer demokratiskt därför att vanliga människor lätt skulle kunna följa med i vad som händer inom EU-administrationen, och därmed skulle också den känsla av alienation som många nu känner inför EU, minska eller försvinna.
Om EU:s ungdomar skall lära sig ett ytterligare språk utöver esperanto så varför engelska? Det kommer inte längre att finnas något skäl till att engelska skall vara ett obligatoriskt språk. Om vi vill att EU:s ungdomar skall lära sig två främmande språk så varför inte, i mån av lokala resurser, göra språk nummer två valfritt. Många vill säkert lära engelska medan andra vill lära sig franska eller kinesiska och åter andra, vi har ju många invandrare i EU, vill lära sig sina förfäders språk. Allt detta kommer att bädda för ökat kulturellt utbyte och mängder av influenser från och ut mot hela världen.
Skall vi isolera oss från den engelsktalande världen? Absolut inte. De kommer att acceptera att engelska inte längre är ett internationellt språk (vilket det egentligen aldrig varit), liksom vi fått acceptera att våra språk inte är internationella språk. De kommer att få acceptera att det internationella språket är esperanto och de kommer att lära sig esperanto. Då kommer vi att umgås som jämlikar.
När vanliga turister, tack vare esperanto, kan förstå och diskutera med folket i andra länder så kommer detta att föra med sig ett ökat intresse för andra länder och deras kulturer, vilket kommer att medföra ett ökat språkintresse. Men nu kommer det inte bara bli engelska, tyska, franska och spanska som man lär sig utan även språk som danska, slovenska, arabiska och estländska. I min ungdom träffade jag en hamnarbetare som studerade spanska. Varför? Jo han hade efter läsningen av Cervantes bok Don Quijote blivit intresserad av det spanska språket och den spanska kulturen och dessutom ville han läsa Don Quijote på originalspråket. Sådant får vi se mer av efter införandet av esperanto.
Utan konkurrens av det internationella språket esperanto så kommer det nationella språket engelska att bli världens, eller i alla fall EU:s internationella språk, under åtminstone det närmaste halvseklet. Bland dem som inte har engelska som modersmål kommer bara en språkbegåvad elit att behärska språket, om vi inte låter all undervisning i den obligatoriska skolan ske på engelska. Men en sådan lösning kommer att tränga tillbaks svenska språket och den med detta sammanhängande kulturen. Något som kommer att göra världen fattigare.
Väljer EU esperanto som arbetsspråk, då blir esperanto så stort att man i hela världen kommer att införa esperanto i den allmänna skolundervisningen, även i de engelsktalande länderna. Visserligen är det många svenskar som inte gillar EU, men dessa måste inse att det är där vi måste börja.
Många skolor världen över har redan tagit upp esperanto på sina scheman. Det finns 110 universitet i 22 länder som undervisar i esperanto, bl a i Kina, Sydkorea, Brasilien, Frankrike, Sverige och Japan.
Man räknar med att år 2008 är kinesiska det största språket på Internet. Kanske har Kina redan om 20 år tagit över USA:s roll som ledande vetenskapliga nation och ledande nation i den internationella handeln. Detta är inte osannolikt. Det är mer än tre gånger så många som har kinesiska som modersmål än som har engelska som modersmål. Är det troligt att Kina kommer att publicera resultatet av sin forskning m m på engelska. Nej, vi kommer att få lära oss kinesiska, om vi inte satsar på esperanto. Man har idag från ledande kinesiskt håll en positiv inställning till esperanto som internationellt språk. Detta illustreras bl a av utgivandet av åtminstone tre tidskrifter på esperanto samt dagliga radioutsändningar på esperanto från Beijing.
Vi har ett ansvar, inte bara mot oss själva utan också mot kommande generationer. Hurudan vill du att den värld skall vara som du lämnar över? Vill du att de flesta språk skall betraktas som andra klassens språk i en värld där eliten talar engelska eller kinesiska? Vill du att framtida generationer i de flesta länder skall tillbringa en stor del av sin skoltid med att försöka lära sig elitens språk utan att till fullo lyckas? Vill du att världens olika kulturer i framtiden skall bli alltmer influerade av de anglosachsiska eller kinesiska kulturerna eller något annat stort språks kultur? Du har ett ansvar. Välj väg. Välj vilket språk du vill stödja. Väljer du att stödja en mångspråkig och mångkulturell värld så innebär det att du väljer att stödja esperanto. Något alternativ finns inte. Välj väg. Välj språk. I morgon är det försent.
Jag har absolut inget emot de engelska eller kinesiska språken eller de kulturer de representerar. Men det måste finnas plats för andra språk och andra kulturer.
Generationer kommer och generationer går. Vi bör sträva efter att lämna efter oss en bättre värld. En värld där alla människorna fritt kan tala med varandra, utan språkbarriärer. En värld med många kulturer och många språk och många olikheter, men också med ett gemensamt språk.
Den dag då vi möts i ett gemensamt språk, den dagen ökar förutsättningarna drastiskt för att vi en dag skall se varandra som medmänniskor, för att vi en dag skall förstå varandra och för att vi en dag skall förlåta varandra.
Internationella språk |
Innehållsförteckning | FN har stora språkproblem |
© Hans Malv, 2004