Enda lösningen på EU:s språkproblem

En internationell organisation har svårt att fungera optimalt om man inte har ett gemensamt arbetsspråk. Att ha 20 arbetsspråk, är det samma som att ej ha något bestämt arbetsspråk alls, vilket bäddar för missförstånd, ineffektivitet och fördyringar. Gustaf Möller, en svensk socialminister, sade: "Varje ineffektivt använd skattekrona är en stöld från de fattiga."

Införandet av ett gemensamt arbetsspråk inom EU skulle vitalisera och effektivisera allt samarbete och skapa nya möjligheter till samarbete över språkgränserna. Ett gemensamt språk är en förutsättning för att EU verkligen skall ha en möjlighet att bli en maktfaktor i världen i paritet med USA eller Kina.

Med maktfaktor menar jag här att EU i kraft av sin folkmängd, sina demokratiska traditioner och sin stora ekonomiska styrka, skall ha kraft att bidra till en tryggare och bättre värld, i samarbete med andra länder och samfund.

Ett fruktansvärt svårt språk

Vi borde vara bekymrade över hur de internationella kontakterna sköts. Politikerna kan inte tala med varandra på ett naturligt sätt därför att de är beroende av tolkar. En felöversättning, och sådana är inte ovanliga, kan få ödesdigra konsekvenser. Än värre är att dagens dominerande internationella språk, engelskan, vilket är ett fruktansvärt svårt språk att lära sig. Av prestigeskäl vill gärna många av de politiker, som inte har engelska som modersmål, ge sken av att de behärskar engelska, vilket de i regel inte gör tillräckligt bra för att föra politiska diskussioner. Detta medför naturligtvis stora risker för felaktiga beslut eftersom beslutsunderlaget bygger på felöversättningar och missuppfattningar. När professionella tolkar inte sällan gör felöversättningar, hur ofta gör då inte våra politiker det?

För att den Europeiska Unionen skall bli en bra fungerande demokratisk union som EU:s medborgare känner samhörighet och lojalitet med, krävs en intraeuropeisk debatt, och kanske också, på det federala planet, europeiska partier. För att detta skall komma till stånd krävs ett gemensamt EU-språk vid sidan av de olika nationella språken. När vi får ett gemensamt lättinlärt EU-språk, ett språk som alla EU-medborgare kan kommunicera på, så får vi också snart europeiska tidningar och en intraeuropeisk debatt.

Politikerna kommer inte någonsin att kunna enas om att i internationella sammanhang använda ett och samma nationella språk, detta av prestigeskäl, men också därför att detta skulle ge landet/länderna där språket talas alltför stora psykologiska, ekonomiska och politiska fördelar. Det är ett oerhört privilegium att i internationella förhandlingar alltid få tala sitt eget språk. Endast ett neutralt språk skulle här kunna accepteras.

Viktigt förstå presidenten

Hade USA varit den världsmakt som det är idag om man inte hade haft ett gemensamt språk och om majoriteten av medborgarna ej förstod vad presidenten sade? Nej, ty ett gemensamt språk är en mycket starkt sammanhållande länk.

Ingen bör behöva lära sig mer än ett främmande språk, det officiella EU-språket. De flesta människor klarar inte av att bra lära sig mer än ett främmande språk, om inte annat så av tidsskäl. Det finns viktigare saker här i livet än att lära sig språk.

Antingen EU väljer att ha 20 arbetsspråk, eller väljer att ha engelska, franska eller tyska som arbetsspråk så kommer EU:s medborgare ej att fritt kunna kommunicera med varandra, och så länge de inte kan det, så länge kommer det inte heller att uppstå en vi-känsla bland EU:s medborgare. Språkfrågan är av central betydelse för EU:s fortsatta demokratiska, politiska och ekonomiska utveckling och därmed också för att EU skall kunna verka för en tryggare värld i samarbete med andra länder.

För svårt för de flesta

Ett av villkoren för att EU-federationen skall kunna mäta sig med USA och blivande världsmarknadsjättar som Kina och Indien är att den utvecklas till ett mera lättrörligt kunskapssamhälle. Hur det nu skall gå till när man har 20 officiella språk inom EU-administrationen, och det dominerande vetenskapliga språket, engelskan, är för svårt för de flesta medborgarna att lära sig behärska.

Du har rätt

"Vare sig du tror du kan klara av det eller du inte tror att du kan klara av det, så har du rätt." - Ford

Den svenske trubaduren Roland von Malmborg har berättat om två kongresser. Den ena var en fredskongress för statsmän. Från talarstolarna talades om fred och förståelse. Staber av tolkar översatte. På kvällen kunde deltagarna inte umgås med varandra - kineser satt vid ett bord, ryssar vid ett annat, fransmännen vid ett tredje o s v och några tolkar fanns ej tillstädes. Samma år besökte trubaduren en esperantokongress med 6 000 deltagare. Där fanns inte en enda tolk och ändå såg han hur deltagare från olika nationer samsades kring samma bord, livligt engagerade i olika samtal och diskussioner. Detta var den verkliga fredskongressen.


© Hans Malv, 2004