2-2 Vilka stödjer esperanto?

Vilka stödjer esperanto?

Enligt en artikel i tidskriften USA Today av den 27 januari 2000 har man inom den katolska kyrkan i Tyskland utrett frågan om man skall föreslå en övergång från latinet till esperanto som arbetsspråk inom detta världsomspännande samfund. Enligt artikeln har den katolska kyrkan länge haft en positiv inställning till att använda esperanto som ett gemensamt språk för kommunikationen mellan medlemmar runt om i världen. Det finns sedan 1910 en Internationell Katolsk Esperantounion, Internacia Katolika Unuigo Esperantista (IKUE) och dess tidskrift Espero Katolika grundades redan 1903. Sedan 1977 har Vatikanradion haft radioutsändningar på esperanto. Sedan 1981 har det, huvudsakligen i Europa, hållits mässor på esperanto.

När deltagarna vid IKUE:s 50:e kongress 1997 samlades på Petersplatsen så talade påven Johannes Paulus II till dem på esperanto. Han har även flera gånger tidigare hållit tal på esperanto.

Ett fåtal EU-politiker har hitintills förstått värdet av esperanto. Vid en rundfrågning 1996 var bara 84 av 626 EU-parlamentariker positiva till esperanto. Därför måste förändringen komma underifrån, från vanligt folk.

Här är en engelsk läsövning, av vilken framgår att det liberala partiet i England stöder användandet av esperanto för internationell kommunikation:

This Assembly notes that:

the Liberal Party is committed to supporting the rights of peoples in all countries to govern themselves under conditions of freedom and democracy, and to express themselves through the languages and cultures of their choice;
the Party not have a commitment as to how people of differing languages and cultures should communicate with each other across such language differences, and that adoption of any national or regional language for this purpose would risk imposing the culture of that language group on the peoples of other language groups;
the neutral international language, Esperanto, exists for precisely the purpose of communications across language parries, without any risk of such hegemony;
Esperanto already has a history of more than 105 years of use, in more than 100 countries, with active practitioners of the language in many fields of government, the arts, science, commerce and industry, in schools and educational establishments, and in the service industries;
Esperanto has a permanent world headquarters in the Netherlands with a salaried staff for all the usual requirements of a world-wide organization, and that the permanent organization is a member organization of UNESCO, in the category of non-governmental agencies, and also has consultative status at the world headquarters of the United Nations and other international bodies;
the language, being totally regular as to grammar, word-stock and spelling, is straightforward to learn from any national language, by teaching and learning aids readily available from those many other languages.

This Assembly supports the wider use of Esperanto as a language for all governments and people who wish to use it.

De italienska Vänsterdemokraterna har föreslagit att esperanto antas som den internationella arbetarrörelsens språk.

Den välkände italienske författaren och professorn i semiologi, Umberto Eco sade i en tidningsintervju ”Jag ser vad som händer i Frankrike. Man talar fortfarande om det hot som engelskan utgör… Snart är de mogna att ge sitt stöd åt ett brospråk, enbart för att hindra ett annat nationalspråk att ta överhanden… Vi befinner oss i ett historiskt skede då det är lättare att få ett språk accepterat, t o m ett konstgjort språk. För övrigt är inte esperantos konstgjordhet någon nackdel. Hade jag inte vetat att det rör sig om ett konstgjort språk så hade jag inte märkt någon skillnad”.

Den ryske författaren Leo Tolstoy skrev ”Den som vet vad esperanto står för, för denne är det omoraliskt att inte föra det vidare”. Håller du med?